Tomt 69
Hökaren John W. …nder äger tomten 1799.
Enligt mantalslängden från 1816 äger F.d. Traktören Joh. Fred. Bauman huset, sju personer bor på tomten. Dels hustru, dottern Albertina, pigan Maria C. Olsson, Coopverdie captain J. A. Sandegren, dels hustru, pigan Sophia Bellander.

Tomt 70
Tunnbindare gesällen D. J Schakow äger tomten 1799.
I 1816 års mantalslängd står Båtskepparenkan Catharina Nyman som ägare till huset. Det bor 4 personer på tomten. Pigan Fredrika Stenberg, Klampareenkan Britta Lundqvist samt dottern Anna.

Tomt 71
Hustrun Britta Christ Ottheker står som ägare 1799.
Mantalslängden 1816 omnämner Coopverdie skepparen B. Törning som ägare till huset. Tre personer bor på tomten. Dels hustru, dels pigan Christina Westerberg.

Tomt 72
1799 äger Segelsömmaren Carl Mårtensson huset.
Enligt 1816 (Mantalslängd) äger fortfarande Segelsömmaren Carl Mårtensson halva huset. Det bor 17 personer i byggnaden. Tre underåriga söner och en underårig dotter, dels hustru, sonen Niclas, dottern Johanna, gesällen P. H. Neuman, lärogossen C. H. Leiditz, hushållerskan C. Norman, drängen Jan Jansson, drängen Nils Börjesson, drängen Anders Andersson, pigan Christina Granberg, pigan A. Hallenberg och pigan C. Pärsdotter.

Coopverdie skepparen G. Ekelund, äger den andra halvan av huset under förestående nummer. Det bor 24 personer i huset: dels hustru, sonen Carl Gustaf, dottern Ulrica, coopverdie captain C. M. Fritz, två underåriga söner, dels hustru, dottern C.P. Hjerstedt, svärmodern A. Neÿs, pigan B. M. Hellander, dito skepparen Hans Kullberg, en underårig son och två underåriga döttrar, dels hustru, pigan B. C. Norberg, Skomakarmästaren C. J. Sundbom, två underåriga döttrar, dels hustru, lärgossen B. Svensson, lärgossen Carl Nilsson samt pigan Anna Krusk.

De yrkestillhörigheter som omnämns i mantalslängden speglar Masthuggets funktion som ”sailortown” där befolkningen på olika sätt bidrog till sjöfarten, antingen till sjöss (exempelvis coopeverdie kapten eller coopverdie skeppare) eller genom olika stödverksamheter på land såsom proviantering – alltså matproduktion till skeppen, reparationer, tillverkning av material såsom tunnbinderi, repslageri eller segelsömnad. Lastning och lossning av varor för import eller export utfördes bland annat av klampare vilka hanterade plankor och timmer för träindustrin. Tulltjänstemän fanns inte representerade i just detta kvarteret år 1816 men de övervakade arbetet i hamnen, en annan kategori är kvinnor (oftast änkor) som agerade hyresvärdinnor i hamnkvarteren, kanske var Båtskepparenkan Catharina Nyman på tomt 70 just en sådan person. Med begreppet – underårigt barn – menas de som ännu inte konfirmerats, alltså under 14 år.

På en av pirarna undersökte vi resterna av en byggnad, troligen ett hamnmagasin från omkring 1700-talets mitt eller andra hälft. Just denna tomt tillhörde den kände handelsmannen John Hall (1735-1802), som var Sveriges rikaste köpman vid denna tid. John Hall hade byggt sin förmögenhet bland annat genom av export av stångjärn, trä och tranolja. Han bodde inte själv på tomten i masthamnen, utan i det så kallade Hallska huset vid Östra Hamngatan. Han är även känd för att ha låtit uppföra Gunnebo Slott som sin sommarbostad. År 1807 gick handelshuset i konkurs och sonen John Hall d.y. dog utfattig år 1830 i Stockholm. Denna historia finns beskriven bland annat i en roman av Sophie Elkan  John Hall – en historia från det gamla Göteborg.

Utöver de ovan beskrivna tomterna och pirarna har vi undersökt flera ytor över stora delar av fornlämningsområdet, framförallt i samband med ledningsdragningar i gatumark. Därför har vi fått fram relativt små ytor, men samtidigt fått en ganska bra överblick på vad som finns bevarat och var. Bland annat har vi hittat rester av bebyggelse ovanpå järnvågspiren och lämningar efter flera tomter och pirar längs med Masthamngatan. Fyndmaterialet tyder på dateringar från tidigt 1700-tal till sent 1800-tal.

Nu är det december och ganska mörkt och kallt ute i fält, men arbetet pågår fortfarande och under 2022 kommer vi förhoppningsvis fortsätta att undersöka flera intilliggande ytor.

Fig 1.  På fotot syns tre olika masthamnar med totalt fyra pirar (centralt i bilden syns två pirar som gränsar till varandra). De två östra pirarna, till höger i bild tillhörde John Hall. Pirarna byggdes och byggdes ut i olika omgångar under 1700-talet. Med hjälp av historiska kartor och dendrokronologiska dateringar kommer vi kunna svara mer exakt på när de olika utbyggnadsetapperna ägt rum.

Fig 2.  Resterna av hamnmagasinet som hittades vid undersökning av den östra piren. Huset var byggt på stensyll och hade golvplankor av trä. På en del av plankorna låg det gammal tjära som smälte i solen vid undersökningen.

Fig 3.  Inmätningarna från undersökningen projicerade på en karta över området från år 1816.

Grävningen har blivit uppmärksammat av både radio (P4 Göteborg) och helahisingen.se.

Här bodde Hisingsbor för 11 500 år sedan. Arkeologer undersöker just nu på uppdrag av Länsstyrelsen fyra fornlämningar på Hisingen. Teamet har hittat yxor, gravar, huskonstruktioner och en stensättning:
— I den har vi bland annat hittat två gravgömmor med bränt ben, säger arkeologen Imelda Bakunic Fridén till HelaHisingen.se om en av fyndplatserna.

Stensättningen, Raä Björlanda 205, är beläget på krönet av ett bergsparti. I den har bland annat hittats två gravgömmor med bränt ben, några fragment keramik och en stor del flinta i en bergsskreva. Undersökningen i fält är i dagsläget slutfört och vi ska skicka prover på analys, där särskilt intressant är om riter kopplade till stensättningen kan ses och förstås.

Gravfältet, Raä Björlanda 592, är ett registrerat flatmarksgravfält med dateringar från förromersk järnålder. Platsen har tidigare förundersökts då bland annat en urnebrandgrav togs in, vi har sedan dess hittat ytterligare  sex gravar på platsen. Andra typer av arkeologiska spår, exempelvis kokgropar, gropar och stolphål har också hittats på platsen, dessa behöver nödvändigtvis inte ha med gravfältet att göra, utan kan eventuellt knytas an till den närliggande ”Röra boplatsen” (som undersöktes på 1960-talet, beläget under nuvarande Sörredsvägen) som bland annat är daterad till bronsåldern. Undersökningen i fält av gravfältsområdet är nu avklarad.

Boplatsområdet, Raä Björlanda 593, har flera brukningsfaser, från senneolitikum till järnåldern. Hundratals anläggningar har hittats och undersökts, som vittnar om att minst ett stolpbyggt hus har funnits här. Andra typer av anläggningar är härdar, kokgropar och gropar. Undersökningen i fält av boplatsområdet är nu avslutad.

Skivyxeboplatsen, L2019:6259, är en nyupptäckt Hensbacka boplats från mesolitikum. Fornlämningen ligger i nära anslutning till de tre ovannämnda fornlämningarna. Undersökningen av boplatsen pågår fortfarande, där bland annat kärnor, avslag, pilspets och en skivyxa har påträffats.

Under de senaste två veckorna har vi hunnit hitta resterna av en pir som sannolikt byggdes under mitten av 1700-talet och som enligt kartorna var i bruk fram tills 1900-talet. Fyndmaterialet är mestadels tidstypiskt för 1700-talet med kritpipor och ostindiskt porslin, men vi har även hittat en flätad mjärde. De stora grävningarna i Masthuggskajen fortsätter i höst.

Det är flera delytor inom området som skall undersökas och dessa är alla belägna i stadsmiljö och med olika förutsättningar i förhållande till fornlämningen Göteborg 342. Stora delar av undersökningsområdet ligger i eller i nära anslutning till hårt trafikerad gatumark, nära luftburen och/eller nedgrävd infrastruktur och nära inpå sättningshotade byggnader.

Inom området förväntar vi oss att hitta lämningar efter de gamla masthamnarna, med tillhörande tomtmark och pirar från 1600-tal och framåt. Begreppet masthamn syftar på våtförvaring av mastvirke och timmer. Den tidiga etableringen av masthamnar inom området är delvis okänd. Lämningarna ligger på vitt skilda nivåer från mellan 1–3,5 meters djup under dagens marknivå.

Följ vårt arbete via projektsidan, där vi kontinuerligt kommer att uppdatera med nya inlägg från undersökningarna.

Just nu genomför vi en arkeologisk undersökning i anslutning till gravfältet Raä Stora Kil 14:1, Kil i Värmland. Området förundersöktes av oss i våras och inom den avbanade ytan finns gravar och boplatsrelaterade anläggningar.

Fornsök

Det ovanligaste fyndet är ett fragment av en spetshacka tillverkad av grönsten (kanske amfibolit). Sådana hackor är ovanliga i det arkeologiska materialet och har oftast framkommit på ett osystematiskt sätt vilket innebär att vi känner de arkeologiska sammanhangen för en försvinnande liten andel. För tre hackor påträffade i Göteborg är fyndomständigheterna kända med större precision. En är påträffad vid Kungsladugård, en vid 1930 års undersökningar vid Sandarna och en alltså under de nu pågående utgrävningarna. I samtliga fall är hackorna klart mellanmesolitiska.

Det aktuella exemplaret hittades alltså i det undre kulturlagret tillsammans med övrigt avfall på boplatsen. Hackan tillhör den typ som kallas korphacka, med en modern analogi från sådana hackor tillverkade av metall. Kännetecknande är en symmetrisk form med två böjda och avsmalnade spetsändar, oftast avslutade i en avrundad spets. Skafthålet är borrat från två håll (bikoniskt eller timglasformat) med en troligen massiv borr (alltså inte en rörborr).

Genom att studera och tolka de olika brotten som fragmenterat hackan kan fastslås att den gått av genom en huggande rörelse där hackan dessutom samtidigt vridits. Rent mekaniskt har spetsdelen gått av genom ett komplicerat brott sammansatt av en böjning vinkelrätt mot längsriktningen samtidigt som föremålet vridits i höjdled. Denna vridning har också fragmenterat hackan i skafthålet.

Eftersom det i princip är omöjligt att samordna dessa två rörelser i en huggande rörelse med ett skaftat föremåt på ett avsiktligt vis är det svårt att förstå brottet som en medveten förstörelse av föremålet. Skadorna liknar tvärt om sådan som är vanliga på föremål tolkade som yxor från hela stenåldern. En rimlig tolkning är därför att föremålet gått sönder vid användning för att gräva i marken. En användningssätt som påminner om moderna korphackor.

Denna tolkning av hackans fragmentering, som bygger på de iakttagbara brotten samt föremålets deponering gör en frekvent använd förklaring att föremål av denna sort förstörts rituellt problematisk.

För tre av de övriga föremålstyper som hittills insamlats från det undre kulturlagret, har det genom historien framförts olika uppfattningar om i vilka sammanhang de påträffats och hur de därför bör dateras.

Föremålen är en atypiskt flathuggen skivmejsel, en kölformig kärna (eller kölskrapa som den kallades tidigare) och en trindyxa av bergart.

Skivmejseln anses traditionellt tillhöra ett tidigare skede än Sandarnaboplatsen tillhör, Hensbackakulturen. Exemplaret från Sandarna kommer otvetydigt från det undre kulturlagret och därmed Sandarnakulturen.

För den kölformiga kärnan är läget mera komplicerat och har att göra med hur man uppfattar de föremål som tillhör typen. Det nu påträffade exemplaret bör tolkas som ett förarbete till en handtagskärna och därmed en del av en teknologi som normalt anses tillhöra tiden efter den postglaciala transgressionens maximum (PG). Om denna uppfattning är rätt innebär att sådana föremål inte skall påträffas i material som överlagrats av sediment från sagda transgression. Eftersom en sådan datering av denna teknologi innebär att den dyker upp i Göteborgsområdet betydligt senare än i Danmark/Skåne och Östnorge har uppfattningen genom åren debatterats av olika arkeologer.

Trindyxan är den sista av de tre typerna. Även denna tillförs traditionellt tiden efter PG, även om detta inte debatterats i någon större omfattning. Typen tillhör dock i Östnorge även den tid som representeras av Sandarnaboplatsen. Till detta kommer att en otypisk yxa av en närstående typ (rullstensyxan) påträffades vid 1930 års undersökning av det undre kulturlagret. Att en trindyxa nu hittats är därför måhända mindre överraskande.

Parallellt med undersökningen pågår rivning med tillhörande byggtrafik i nära anslutning till vår yta. De arkeologiska kontexterna ligger därtill på delvis mycket stora djup, vilket innebär en viss risk. Detta har medfört att Länsstyrelsen, i samband med informationsmöte inför upphandling samt i förfrågningsunderlaget, angivit att förmedling ska ske via webbplats och i en populärvetenskaplig sammanfattning.

I vår undersökningsplan och kostnadsberäkning finns 160 timmar avsatt för publik förmedling. Detta ska omfatta uppdateringar på hemsida och sociala medier, både i samband med fältarbetet och under rapportfasen, samt den populärvetenskapliga sammanfattningen.
Våra möjligheter att ta emot besök är därför starkt begränsade. Särskilt gäller detta större grupper. Vi kommer inte heller kunna erbjuda besök dagligen, utan detta får ske i mån av tid. Vi ber om förståelse för detta.

Vi håller på att kolla på om vi kan genomföra någon visning för en något större grupp, men vi återkommer angående detta när vi vet mer rörande säkerhetsbestämmelserna.

Den kommande byggnationen vid Fixfabriken ingår i Göteborgs Stads projekt Bostad 2021, och förra veckan hade vi besök av en av deras medarbetare. Nu finns en liten artikel om vår undersökning på deras hemsida: http://bostad2021.se/aktuellt/unika-utgravningar-vid-fixfabriken/