Mer om delar av fyndmaterialet från Sandarna

Det ovanligaste fyndet är ett fragment av en spetshacka tillverkad av grönsten (kanske amfibolit). Sådana hackor är ovanliga i det arkeologiska materialet och har oftast framkommit på ett osystematiskt sätt vilket innebär att vi känner de arkeologiska sammanhangen för en försvinnande liten andel. För tre hackor påträffade i Göteborg är fyndomständigheterna kända med större precision. En är påträffad vid Kungsladugård, en vid 1930 års undersökningar vid Sandarna och en alltså under de nu pågående utgrävningarna. I samtliga fall är hackorna klart mellanmesolitiska.

Det aktuella exemplaret hittades alltså i det undre kulturlagret tillsammans med övrigt avfall på boplatsen. Hackan tillhör den typ som kallas korphacka, med en modern analogi från sådana hackor tillverkade av metall. Kännetecknande är en symmetrisk form med två böjda och avsmalnade spetsändar, oftast avslutade i en avrundad spets. Skafthålet är borrat från två håll (bikoniskt eller timglasformat) med en troligen massiv borr (alltså inte en rörborr).

Genom att studera och tolka de olika brotten som fragmenterat hackan kan fastslås att den gått av genom en huggande rörelse där hackan dessutom samtidigt vridits. Rent mekaniskt har spetsdelen gått av genom ett komplicerat brott sammansatt av en böjning vinkelrätt mot längsriktningen samtidigt som föremålet vridits i höjdled. Denna vridning har också fragmenterat hackan i skafthålet.

Eftersom det i princip är omöjligt att samordna dessa två rörelser i en huggande rörelse med ett skaftat föremåt på ett avsiktligt vis är det svårt att förstå brottet som en medveten förstörelse av föremålet. Skadorna liknar tvärt om sådan som är vanliga på föremål tolkade som yxor från hela stenåldern. En rimlig tolkning är därför att föremålet gått sönder vid användning för att gräva i marken. En användningssätt som påminner om moderna korphackor.

Denna tolkning av hackans fragmentering, som bygger på de iakttagbara brotten samt föremålets deponering gör en frekvent använd förklaring att föremål av denna sort förstörts rituellt problematisk.

För tre av de övriga föremålstyper som hittills insamlats från det undre kulturlagret, har det genom historien framförts olika uppfattningar om i vilka sammanhang de påträffats och hur de därför bör dateras.

Föremålen är en atypiskt flathuggen skivmejsel, en kölformig kärna (eller kölskrapa som den kallades tidigare) och en trindyxa av bergart.

Skivmejseln anses traditionellt tillhöra ett tidigare skede än Sandarnaboplatsen tillhör, Hensbackakulturen. Exemplaret från Sandarna kommer otvetydigt från det undre kulturlagret och därmed Sandarnakulturen.

För den kölformiga kärnan är läget mera komplicerat och har att göra med hur man uppfattar de föremål som tillhör typen. Det nu påträffade exemplaret bör tolkas som ett förarbete till en handtagskärna och därmed en del av en teknologi som normalt anses tillhöra tiden efter den postglaciala transgressionens maximum (PG). Om denna uppfattning är rätt innebär att sådana föremål inte skall påträffas i material som överlagrats av sediment från sagda transgression. Eftersom en sådan datering av denna teknologi innebär att den dyker upp i Göteborgsområdet betydligt senare än i Danmark/Skåne och Östnorge har uppfattningen genom åren debatterats av olika arkeologer.

Trindyxan är den sista av de tre typerna. Även denna tillförs traditionellt tiden efter PG, även om detta inte debatterats i någon större omfattning. Typen tillhör dock i Östnorge även den tid som representeras av Sandarnaboplatsen. Till detta kommer att en otypisk yxa av en närstående typ (rullstensyxan) påträffades vid 1930 års undersökning av det undre kulturlagret. Att en trindyxa nu hittats är därför måhända mindre överraskande.

Fjärde veckan på Sandarna

Under den senaste veckan har arbetet varit koncentrerat till ett relativt tjockt kulturlager inom Yta B. Det har dock bitvis varit svårt att avgöra vilket av de från förundersökningen definierade kulturlagren det rör sig om. En hel del fokus har därför lagts på att följa de lager som finns i förundersökningsschakten över större ytor. Dessvärre tycks fyra de fem separata kulturlagren från förundersökningen endast återfinnas som tunnare kontexter i en forntida strandrevel som löper från sydöst mot nordväst. Under denna bildning och på ömse sidor om densamma, återfinns ett tjockare mer distinkt, sammanhängande kulturlager. Detta lager motsvarar rimligen det så kallade undre kulturlagret som undersökts 1930 och 1942 av Göteborgs Museum under ledning av Johan Alin och Nils Niklasson.

I de meterrutor som nu upptagits inom det undre kulturlagret kan en skiktning i en övre liggande svart sotig sandig silt och en undre grå grusig sand iakttas. I den svarta sandiga silten har även en större härd och ett par mindre nedgrävningar framkommit. Utifrån en mycket preliminär bedömning av fyndmaterialet från grävenheterna tycks fynden i det övre lagret vara yngre (bland annat smala mikroliter, en kölformig kärna och en handtagskärneliknande typ som tidigare har identifierats vid undersökningar på Brännö och härrör från en senare del av mellanmesolitikum), och det undre från en något äldre del av mellanmesolitikum (sandarnayxor och förarbeten till sådana, samt stora breda rombiska eller lancettformade mikroliter).

Denna uppdelning av det undre kulturlagret i en övre och undre del görs även av Alin och Niklasson vid undersökningarna 1930 och i viss mån 1942. Då 1930-talets undersökning var den första av sitt slag, har dock undersökarna inte kunnat kronologiskt separera de respektive fyndmaterialen. Förhoppningsvis finns denna möjlighet nu.

Under kommande vecka kommer de tunnare kulturpåverkade kontexterna i strandreveln, som även innehåller ett par härdar, att undersökas närmare. Samtidigt fortsätter undersökningen av det undre kulturlagret inom övriga delar.

Angående besök vid undersökningarna i Sandarna

Parallellt med undersökningen pågår rivning med tillhörande byggtrafik i nära anslutning till vår yta. De arkeologiska kontexterna ligger därtill på delvis mycket stora djup, vilket innebär en viss risk. Detta har medfört att Länsstyrelsen, i samband med informationsmöte inför upphandling samt i förfrågningsunderlaget, angivit att förmedling ska ske via webbplats och i en populärvetenskaplig sammanfattning.

I vår undersökningsplan och kostnadsberäkning finns 160 timmar avsatt för publik förmedling. Detta ska omfatta uppdateringar på hemsida och sociala medier, både i samband med fältarbetet och under rapportfasen, samt den populärvetenskapliga sammanfattningen.
Våra möjligheter att ta emot besök är därför starkt begränsade. Särskilt gäller detta större grupper. Vi kommer inte heller kunna erbjuda besök dagligen, utan detta får ske i mån av tid. Vi ber om förståelse för detta.

Vi håller på att kolla på om vi kan genomföra någon visning för en något större grupp, men vi återkommer angående detta när vi vet mer rörande säkerhetsbestämmelserna.