Vårgårda – Arkeologiska undersökningar längs E20

En central bygd

De senaste åren har det gjorts flera arkeologiska undersökningar i Vårgårda, bland annat i form av förundersökningar inför utbyggnaden av motorvägen. Tack vare förundersökningarna hade vi ett gott underlag inför de stora boplatsundersökningarna, som utfördes på de ytor som påverkades av utbyggnaden av E20. Vi visste bland annat att vi troligen skulle stöta på ett stort antal boplatser med flera spår av hus. De flesta boplatsspåren har kunnat dateras till järnålder, men med all sannolikhet har människor bott i Vårgårdatrakten ända sedan stenålder.

Även innan de stora boplatsundersökningarna i Vårgårda inleddes för ett par år sedan var trakten välkänd på grund av de stora antalet fornlämningar som går att se ovan mark. Det rör sig framför allt om gravar och gravfält, till exempel det välkända gravfältet Lundskullen och hällkistan Jättakullen som båda ligger i närheten av Södra Härene kyrka, strax norr om Vårgårda. Det finns också flera högar, stensättningar, hällristningar och områden med fossil åkermark i landskapet runt Vårgårda. De är alla exempel på fornlämningar som skvallrar om att området har varit bebott av människor under lång tid.

Trakterna runt Vårgårda är bördiga jordbruksmarker, och dessutom rinner både Säveån och Nossan genom landskapet. Floder och åar kan betraktas som förhistoriska motorvägar – Vårgårda måste ha varit en central bygd!

Utgrävningarna

Under 2021 och 2022 genomförde Rio Göteborg i samarbete med Göta Arkeologi stora utgrävningar av boplatsområden längs med E20. Etapp 1 som genomfördes under 2021 berörde ett antal boplatser längs med motorvägen i höjd med Vårgårda, fram till samhällets norra ände i höjd med Rasta. Etapp 2 som genomfördes under år 2022 kallades Vårgårda-Ribbingsberg och berörde ett antal boplatser från Rasta i söder till Fötene, strax söder om gården Ribbingsberg, i norr.

Under utgrävningarna var målet att hela boplatserna skulle undersökas, och vetenskapligt fokus låg bland annat på att ta reda på så mycket information som möjligt om de huslämningar vi hittade. Vi vet att människor bodde i långhus, och att det också fanns många andra byggnader på en gård. Hur såg de ut, hur var de byggda, hur stora var de? Vad använde man gårdens olika byggnader till? Det är exempel på frågor som vi hoppas kunna besvara i efterarbetet.

Under utgrävningarna togs också många jordprover, som nu analyseras för att ta reda på om det finns spår av växter som människor använt i förhistorisk tid. Om vi till exempel hittar brända sädeskorn i de jordprover som tagits från huslämningar, gropar eller härdar, så kan vi dra slutsatser om vad människor åt samt hur olika delar av boplatsen använts.

Husen i Vårgårda

Hittills har vi hittat spår av drygt 40 huslämningar på de boplatsytor som undersökts inom ramarna för E20-projektet. Förutom E20-projektet har flera andra arkeologiska undersökningar gjorts i och runt Vårgårda de senaste åren. Totalt har arkeologer hittat spår av drygt 80 förhistoriska hus i Vårgårdatrakten. Det är mycket, särskilt med västsvenska mått mätt! Det är ett stort tillskott till kunskapen om Västergötlands förhistoria.

Spåren av förhistoriska hus syns i form av mörka avtryck i marken, så kallade stolphål. Det är stolparna som höll upp tak och väggar i förhistoriska hus som brukar lämna synliga avtryck efter sig, och det gör att arkeologer brukar kunna räkna ut hur stora husen var. Ibland kan man även se spår av husens ingångar och rumsindelningar.

De flesta husen har kunnat dateras till olika delar av järnåldern, och allra flest hus verkar ha byggts under romersk järnålder, år 0 – 400 efter Kristus. Men vi har också påträffat spår av hus så gamla som den sista fasen av bondestenålder, ca 2300–1800 år före Kristus.

Dateringarna pekar mot att Vårgårdatrakten var som mest intensivt bebodd under romersk järnålder, men det kan också betyda att människor bodde på andra platser tidigare i förhistorien – platser som ännu inte undersökts av arkeologer.

Vissa av huslämningarna är något yngre än romersk järnålder och har daterats till folkvandringstid, ca 400 – 550 efter Kristus. Ett av de allra största långhusen som påträffats under våra utgrävningar är just från folkvandringstid och visade sig vid utgrävning vara inte mindre än 46 meter långt.

Under yngre järnålder samt i början av medeltiden anlades förmodligen många av de gårdar som ligger kvar på samma ställen än idag, och det är därför arkeologer sällan hittar spår av långhus från till exempel vikingatid.

En förhistorisk motorväg?

Under utgrävningarna av Etapp 2, Vårgårda-Ribbingsberg år 2022 hittades förutom boplatslämningar även spår av hålvägar. Det är förhistoriska vägsträckningar som ibland syns än idag i landskapet, som en slags fördjupning eller fåra. I det här fallet löpte två vägsträckningar parallellt med dagens E20, och de syntes först efter att vi banat av matjordslagret med hjälp av grävmaskin.

Tre brunnar

Det är relativt ovanligt att hitta spår av brunnar på arkeologiska utgrävningar – särskilt brunnar som visar sig ha använts i förhistorisk tid. Längs E20 genom Vårgårda har vi hittills hittat spår av tre brunnar. De syns när vi banat av matjordslagret som stora mörka fläckar i marken. När brunnen kanske sinat eller gården övergivits kan brunnen ha fyllts igen medvetet, och fyllnadslagren kan förse oss med värdefull information. Vi har kunnat skönja flera olika lager i brunnarna och ur dessa har vi tagit jordprover.

Ett matigt fynd

I botten av ett stolphål som tillhörde ett långhus från folkvandringstid (ca 400–550 efter Kristus) hittades ett oväntat fynd – en förkolnad klump som visade sig vara rester av ett förhistoriskt bröd! Klumpen skickades på analys och visade sig mycket riktigt bestå av cerealier, det vill säga sädeskorn. Vi vet inte hur eller varför brödet hamnade i botten av det hål där det under folkvandringstid stått en stolpe som hållit uppe en del av långhuset, men en teori är att det rör sig om ett husoffer.

En handelsplats vid Säveån?

Den sydligaste boplatsen som undersöktes inom E20-projektet är en yta med spår av hus och järnframställning, alldeles vid Säveåns bank strax söder om Vårgårda. Där hittade vi rester av ett långhus, ett fyrstolpshus, ett grophus och flera härdar. I några av härdarna verkar det som att man har bearbetat järn. Dessutom hittades ett fascinerande fynd som vi tolkar som en så kallad probérsten. En sådan har använts för att testa äktheten i silver. Probérstenen är gjord av skiffer och hittades i botten av ett grophus. Från grophuset har vi ännu inga dateringar men liknande huslämningar brukar vara vikingatida. Kan det vara spår av en handelsuppgörelse som skett någon gång under yngre järnålder?

Guld från kontinenten – ett gåtfullt detektorfynd

Under utgrävningarnas gång har alla ytor sökts av med metalldetektor. Det gör vi för att hitta eventuella metallfynd som ofta ligger i matjorden. De kan ha dragits runt av plogen i modern tid, och är ofta svåra att upptäcka med blotta ögat när vi banar av jorden med hjälp av grävmaskin.

Många metalldetektorfynd visar sig vara mynt, knappar och annat som ”bara” är ett par hundra år gamla. Men det finns också exempel på ovanliga och intressanta metallföremål som kan berätta mycket om de förhistoriska boplatser vi undersöker.

Ett sådant fynd är vad som tolkas som ett förgyllt, emaljerat beslag eller lock till en sigillask. Den har fortfarande inte fått en exakt datering, då det har visat sig svårt att hitta andra exempel på fynd som ser ut precis som vårt. Det är dock med all sannolikhet inte tillverkat lokalt, utan har troligen förts till Vårgårda från den europeiska kontinenten eller möjligen från Brittiska öarna. Än så länge vet vi inte exakt hur gammalt föremålet är – det skulle kunna vara från romersk järnålder, men det skulle också kunna vara flera hundra år yngre.

En sak är dock säker – vi hade aldrig hittat föremålet utan hjälp av metalldetektor!

Vad händer nu?

Under 2023 pågår arbetet med att sammanställa rapporter från Etapp 1 och 2 av de arkeologiska undersökningarna inom E20-projektet. Bland annat pågår arbetet med att analysera jordprover för fullt. Vi väntar på de sista kol 14-dateringarna, och dessutom sker analyser av de fynd av keramik som gjorts i fält. När allt arbete är färdigt kommer resultaten även att kunna publiceras i form av en vetenskaplig fördjupning.

I olika delar av fältarbetet deltog arkeologer från Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ och Göta Arkeologi (tidigare en del av Västra Götalandsregionen), men också kollegor från Göteborgs Stadsmuseum och Västergötlands museum. Vi har dessutom haft god hjälp av specialister på keramik, järnframställning och metalldetektering. Tack till er alla för gott samarbete!

För mer information om fältarbetet i Vårgårda – kika gärna in på Rio Göteborgs samt Göta arkeologis instagramkonton: (länkar)

Arkeologikanalen producerade även en film om 2022 års fältarbete i Vårgårda:  https://www.youtube.com/watch?v=J0cJxm0NBd0

Rio Göteborg – Stödföretag till Naturskyddsföreningen

Släktforskardagarna i Göteborg 2021

GöteborgsRegionens Släktforskare bjuder den 11-12 september in till Släktforskardagarna 2021 i Göteborg

I år genomförs dock dessa dagar som ett digitalt evenemang, och Rio Göteborg närvarar genom sin osteolog Cathrine som håller föredrag om människorna i staden Nya Lödöse. Föredraget är förinspelat och kan lyssnas på från och med 12 september. Under samma dag kommer man även kunna ställa frågor via plattformen Zoom. Detaljer läggs successivt upp via Släktforskardagarnas hemsida. Läs med här.

 

Människor i NL

Beskrivning av föredraget

Åren 2013–2018 pågick det storskaliga arkeologiska undersökningar i Gamlestaden i Göteborg. Projektet gick under namnet Staden Nya Lödöse – staden under Gamlestaden. Undersökningarna inkluderade, bland annat, det medeltida/tidigmoderna Nya Lödöses kyrkogård. Detta föredrag kommer att fokusera på resultaten som den osteologiska undersökningen av skelettmaterialet kommit fram till. Genom detta får vi en liten inblick i människornas livsöden i staden Nya Lödöse.

Fjärde veckan på Sandarna

Under den senaste veckan har arbetet varit koncentrerat till ett relativt tjockt kulturlager inom Yta B. Det har dock bitvis varit svårt att avgöra vilket av de från förundersökningen definierade kulturlagren det rör sig om. En hel del fokus har därför lagts på att följa de lager som finns i förundersökningsschakten över större ytor. Dessvärre tycks fyra de fem separata kulturlagren från förundersökningen endast återfinnas som tunnare kontexter i en forntida strandrevel som löper från sydöst mot nordväst. Under denna bildning och på ömse sidor om densamma, återfinns ett tjockare mer distinkt, sammanhängande kulturlager. Detta lager motsvarar rimligen det så kallade undre kulturlagret som undersökts 1930 och 1942 av Göteborgs Museum under ledning av Johan Alin och Nils Niklasson.

I de meterrutor som nu upptagits inom det undre kulturlagret kan en skiktning i en övre liggande svart sotig sandig silt och en undre grå grusig sand iakttas. I den svarta sandiga silten har även en större härd och ett par mindre nedgrävningar framkommit. Utifrån en mycket preliminär bedömning av fyndmaterialet från grävenheterna tycks fynden i det övre lagret vara yngre (bland annat smala mikroliter, en kölformig kärna och en handtagskärneliknande typ som tidigare har identifierats vid undersökningar på Brännö och härrör från en senare del av mellanmesolitikum), och det undre från en något äldre del av mellanmesolitikum (sandarnayxor och förarbeten till sådana, samt stora breda rombiska eller lancettformade mikroliter).

Denna uppdelning av det undre kulturlagret i en övre och undre del görs även av Alin och Niklasson vid undersökningarna 1930 och i viss mån 1942. Då 1930-talets undersökning var den första av sitt slag, har dock undersökarna inte kunnat kronologiskt separera de respektive fyndmaterialen. Förhoppningsvis finns denna möjlighet nu.

Under kommande vecka kommer de tunnare kulturpåverkade kontexterna i strandreveln, som även innehåller ett par härdar, att undersökas närmare. Samtidigt fortsätter undersökningen av det undre kulturlagret inom övriga delar.

Andra och tredje veckan på Sandarna

Profilerna dokumenteras med koordinatsatta fotografier samt ritning. Dessa kommer efter undersökningen sättas ihop för att bilda en komplett visualisering av lagerföljden inom lokalen. I profilen kommer även prover att tas för markkemisk-fysikalisk analys och kornstorleksanalys av hela lagerföljden, samt mikromorfologisk analys av de olika kulturlagren och övergången till ovan- och underliggande lager.

Det översta kulturlagret, som vid förundersökningen daterats till 6570-6360 f. Kr., undersöks med meterrutor. Ambitionen är att undersöka cirka 40 kvadratmeter av lagret på detta vis. I meterrutorna framkommer huvudsakligen slagen flinta, men även en mindre mängd slagen kvarts. Den hittills tillvaratagna flintan från det översta kulturlagret representerar en fas som hittills inte varit möjlig att studera i oblandat skick. Avfall finns från tillverkning av stora tre- eller möjligen tvåsidigt tillslagna kärnyxor samt från tillverkning av spån från små koniska kärnor troligen genom indirekt teknik (mellanstock).

Kulturlagret provtas även för datering och miljöarkeologiska analyser. Genom ingående analyser av det slagna stenmaterialet samt utökade naturvetenskapliga dateringar av kulturlagren kommer kronologiska modeller kunna ställas upp över en stor del av den mellanmesolitiska perioden.

Vid undersökningen av kulturlagret har även en anläggning i form av en mindre härdgrop påträffats. Härden är ett bra tecken på att lagret ligger i läge och inte har förflyttats av vågorna i samband med de transgressiva förloppen inom ytan.

I samband med undersökningen av det översta kulturlagret har vi även gjort mindre gropar för hand för att kontrollera hur djupt ner nästa kulturlager kommer inom olika delar av undersökningsområdet. Under nästa vecka kommer vi, efter att ha avslutat undersökningen av det översta kulturlagret, schakta bort de cirka 30-60 cm tjocka grus- och sandlager som täcker det underliggande kulturlagret. Därefter återupptas samma undersökningsmetod i detta kulturlager.

Föreläsning för Kortedala Museiförening om Nya Lödöse

Den 30 oktober föreläser vår arkeolog Amanda Azzopardi på Kortedala Museiförenings höstmöte. Hon kommer bland annat att prata om utgrävningarna av staden Nya Lödöse, som låg i nuvarande Gamlestaden i Göteborg mellan åren 1473-1621, och vad vi vet, och vad vi tror, om hur det var att leva och bo i staden.

Arkeologisk undersökning inom Göteborg 15 – Sandarnaboplatsen

Den så kallade Sandarnaboplatsen har undersökts vid ett flertal tillfällen (1930, 1942, 1965, 1973, 1987, 2007, 2015, 2016, 2017 och 2018) och är mest känd för sin överlagrade mellanmesolitiska kontext.

Denna gång är dock det huvudsakliga fokuset på ej överlagrade fynd och anläggningar från sent mellanmesolitikum och metalltid. Den aktuella ytan förundersöktes under januari/februari 2018 varvid anläggningar i form av härdar, gropar, stolphål och kulturlager framkom. Även ett relativt rikligt fyndmaterial påträffades som utifrån teknologiska aspekter kan dateras till sen mellanmesolitisk tid.

Slutundersökningen utförs delvis för att möjliggöra fortsatta förundersökningar av överlagrade fyndförande lager.

Neolitiska livssätt – uppdatering av keramikanalyserna.

”Det här projektet handlar om några centrala frågor om hur det tidiga jordbruket organiserades. De olika sätt människor på stenåldern för ca 5000 år sedan försörjde sig på, påverkade hur landskapet var organiserat, men också vilka samhällen som kunde byggas upp.” Göteborgs Universitets hemsida (se länk nedan)

Inom projektet utförs ett flertal olika studier, där analyser av det keramiska materialet är en del av arbetet. Imelda är anställd som konsult för att utföra grundämnesanalyser på keramiken genom att använda en icke-destruktiv metod (pXRF). Genom att studera sammansättningen av grundämnen som finns i keramiken och i leran i sig, kan vi möjliggöra en diskussion om varifrån föremålen eller råmaterialet (leran) kommer. Keramikmaterialet kommer i huvudsak från Falbygden-området, men det har även utförts analyser på referensmaterial från andra platser i Sverige. Över hundratals skärvor har analyserats, och i stunden arbetar vi med genomgång av rådata samt resultaten av denna. Vi hoppas kunna besvara frågor rörande förflyttningar av föremål eller råmaterial, samt ge nya aspekter på bland annat stenålderssamhällets ekonomi.

Projektets hemsida hittar ni här.

IoA Stressed Out Conference 2017