Mot slutet av december tyckte vi att vi började bli klara. Vi hade grävt upp hela ytan utom en 8x8m stor del i det sydöstra hörnet, som även den var grävd nästan i botten, det hade dock dykt upp ett vrak av en pråm som vi hade sparat till sist.

När vi började gräva i dessa sista 8 kvadratmeter hittades bredvid det redan kända pråmvraket två till vrak, och vi fick inse att grävningen skulle behöva fortsätta in i 2023. Vi hade som tur var hjälp av Delia och Edgar från Bohusläns museum, som har marinarkeologisk kompetens och vet hur man dokumenterar skeppsvrak.

Den första veckan efter nyår, var många fortfarande lediga, men de som var på plats dokumenterade och tog bort det översta minsta vraket som låg inuti ett av de andra. När den här veckan inleddes hade vi vraken av de sista två pråmarna att ta upp. Vi kände oss ganska färdiga med E2 när vi dokumenterat och grävt bort dessa två pråmvrak, men i onsdags visade det sig att under dessa pråmar fanns resterna av en äldre (en första bedömning 1700tal) större båt med överlappande bord.

I fredags, den 13 januari, lyfte vi detta sista vrak, och det fanns inga fler båtrester under. Nu börjar arbetet med att fördjupa oss i vad vi har grävt fram, och hur alltihop hör ihop.

Tidigare i höstas hittade vi en pråm av en typ som mycket passande kallas ”Göteborgspråm”. Pråmarna användes för att frakta gods från mycket större skepp som var ankrade i Göta älv in till hamnen vid Masthugget, pråmarna lastades av och godset fördes vidare för försäljning. Göteborgspråmen som typ användes väldigt länge.

Pråmen som grävdes ut var troligtvis nedsänkt avsiktligt intill en av pirarna just för att användas som en del av påbyggnaden till själva pir-konstruktionen. Fynden i och omkring båten har bestått av lite av varje, allt från porslin, en fender av rep samt mängder och mängder av stenkol.

Masthamnen i Masthugget

Utgrävningen som vi arkeologer på Rio Göteborg utfört är en del av den gamla hamnen med pirar och hamntomter längs med hela älvsidan av Masthugget. 1700-talet var en speciellt viktig tid för hamnen och bidrog till staden Göteborgs framgång. Kvarteren kring Masthuggstorget har varit i nästan ständig förändring. Från att bestått av mindre pirar som kraftigt expanderades under 1800-talet, för att sedan under början av 1900-talet få sin moderna form då man beslutade att riva och fylla ut hela området till nuvarande Masthuggskajen.

Sedan vi startade utgrävningen av området i början av augusti har det dykt upp många intressanta saker från alla ovannämnda faser. Vi har bland annat funnit de bevarade pirkanterna som intressant nog följer samma riktning och form som bevarats i de detaljerade historiska kartorna. Pirarna var uppbyggda dels med hjälp av långa pålrader i ytterkanterna där varje påle kan vara upp till sju meter lång. Från några av pålarna tar vi dendrokronologiska prov för datering.

Fynden

Porslin är något som vi har hittat stora mängder av, både importvaror som hämtas under ostindiska kompaniets långa resor från Asien samt lite nyare och närmare tillverkat som fajans eller stengods, men båda kan vara vackert utsmyckade.

Vad som är passande är att vi under utgrävningarna i den tidigare Masthamnen har hittat master. De master vi hittat har precis som båtarna återanvänts till att bli en del av hamnen och stötta upp träkonstruktionerna som utgör pirarna. Självklart har vi tagit dendrokronologiska prover från dessa också.

Förutom pirarna har vi funnit rester av de byggnader ovanpå pirarna som upprättats under 1800-talet, kanske för att underlätta arbetet och lagra de varor som togs in till hamnen.

När vi gräver i vintertid för det med sig vissa utmaningar. Förutom att arkeologerna börjar bli kalla om fötterna blir marken och de arkeologiska lämningarna frusna och komplicerar allt från dokumentation till utgrävning. Men trots klimatet håller vi humöret uppe redo för alla nya utmaningar och upptäckter som väntar oss nästa år!

God Jul!

Tomt 69
Hökaren John W. …nder äger tomten 1799.
Enligt mantalslängden från 1816 äger F.d. Traktören Joh. Fred. Bauman huset, sju personer bor på tomten. Dels hustru, dottern Albertina, pigan Maria C. Olsson, Coopverdie captain J. A. Sandegren, dels hustru, pigan Sophia Bellander.

Tomt 70
Tunnbindare gesällen D. J Schakow äger tomten 1799.
I 1816 års mantalslängd står Båtskepparenkan Catharina Nyman som ägare till huset. Det bor 4 personer på tomten. Pigan Fredrika Stenberg, Klampareenkan Britta Lundqvist samt dottern Anna.

Tomt 71
Hustrun Britta Christ Ottheker står som ägare 1799.
Mantalslängden 1816 omnämner Coopverdie skepparen B. Törning som ägare till huset. Tre personer bor på tomten. Dels hustru, dels pigan Christina Westerberg.

Tomt 72
1799 äger Segelsömmaren Carl Mårtensson huset.
Enligt 1816 (Mantalslängd) äger fortfarande Segelsömmaren Carl Mårtensson halva huset. Det bor 17 personer i byggnaden. Tre underåriga söner och en underårig dotter, dels hustru, sonen Niclas, dottern Johanna, gesällen P. H. Neuman, lärogossen C. H. Leiditz, hushållerskan C. Norman, drängen Jan Jansson, drängen Nils Börjesson, drängen Anders Andersson, pigan Christina Granberg, pigan A. Hallenberg och pigan C. Pärsdotter.

Coopverdie skepparen G. Ekelund, äger den andra halvan av huset under förestående nummer. Det bor 24 personer i huset: dels hustru, sonen Carl Gustaf, dottern Ulrica, coopverdie captain C. M. Fritz, två underåriga söner, dels hustru, dottern C.P. Hjerstedt, svärmodern A. Neÿs, pigan B. M. Hellander, dito skepparen Hans Kullberg, en underårig son och två underåriga döttrar, dels hustru, pigan B. C. Norberg, Skomakarmästaren C. J. Sundbom, två underåriga döttrar, dels hustru, lärgossen B. Svensson, lärgossen Carl Nilsson samt pigan Anna Krusk.

De yrkestillhörigheter som omnämns i mantalslängden speglar Masthuggets funktion som ”sailortown” där befolkningen på olika sätt bidrog till sjöfarten, antingen till sjöss (exempelvis coopeverdie kapten eller coopverdie skeppare) eller genom olika stödverksamheter på land såsom proviantering – alltså matproduktion till skeppen, reparationer, tillverkning av material såsom tunnbinderi, repslageri eller segelsömnad. Lastning och lossning av varor för import eller export utfördes bland annat av klampare vilka hanterade plankor och timmer för träindustrin. Tulltjänstemän fanns inte representerade i just detta kvarteret år 1816 men de övervakade arbetet i hamnen, en annan kategori är kvinnor (oftast änkor) som agerade hyresvärdinnor i hamnkvarteren, kanske var Båtskepparenkan Catharina Nyman på tomt 70 just en sådan person. Med begreppet – underårigt barn – menas de som ännu inte konfirmerats, alltså under 14 år.

På en av pirarna undersökte vi resterna av en byggnad, troligen ett hamnmagasin från omkring 1700-talets mitt eller andra hälft. Just denna tomt tillhörde den kände handelsmannen John Hall (1735-1802), som var Sveriges rikaste köpman vid denna tid. John Hall hade byggt sin förmögenhet bland annat genom av export av stångjärn, trä och tranolja. Han bodde inte själv på tomten i masthamnen, utan i det så kallade Hallska huset vid Östra Hamngatan. Han är även känd för att ha låtit uppföra Gunnebo Slott som sin sommarbostad. År 1807 gick handelshuset i konkurs och sonen John Hall d.y. dog utfattig år 1830 i Stockholm. Denna historia finns beskriven bland annat i en roman av Sophie Elkan  John Hall – en historia från det gamla Göteborg.

Utöver de ovan beskrivna tomterna och pirarna har vi undersökt flera ytor över stora delar av fornlämningsområdet, framförallt i samband med ledningsdragningar i gatumark. Därför har vi fått fram relativt små ytor, men samtidigt fått en ganska bra överblick på vad som finns bevarat och var. Bland annat har vi hittat rester av bebyggelse ovanpå järnvågspiren och lämningar efter flera tomter och pirar längs med Masthamngatan. Fyndmaterialet tyder på dateringar från tidigt 1700-tal till sent 1800-tal.

Nu är det december och ganska mörkt och kallt ute i fält, men arbetet pågår fortfarande och under 2022 kommer vi förhoppningsvis fortsätta att undersöka flera intilliggande ytor.

Fig 1.  På fotot syns tre olika masthamnar med totalt fyra pirar (centralt i bilden syns två pirar som gränsar till varandra). De två östra pirarna, till höger i bild tillhörde John Hall. Pirarna byggdes och byggdes ut i olika omgångar under 1700-talet. Med hjälp av historiska kartor och dendrokronologiska dateringar kommer vi kunna svara mer exakt på när de olika utbyggnadsetapperna ägt rum.

Fig 2.  Resterna av hamnmagasinet som hittades vid undersökning av den östra piren. Huset var byggt på stensyll och hade golvplankor av trä. På en del av plankorna låg det gammal tjära som smälte i solen vid undersökningen.

Fig 3.  Inmätningarna från undersökningen projicerade på en karta över området från år 1816.

Grävningen har blivit uppmärksammat av både radio (P4 Göteborg) och helahisingen.se.

Här bodde Hisingsbor för 11 500 år sedan. Arkeologer undersöker just nu på uppdrag av Länsstyrelsen fyra fornlämningar på Hisingen. Teamet har hittat yxor, gravar, huskonstruktioner och en stensättning:
— I den har vi bland annat hittat två gravgömmor med bränt ben, säger arkeologen Imelda Bakunic Fridén till HelaHisingen.se om en av fyndplatserna.

Stensättningen, Raä Björlanda 205, är beläget på krönet av ett bergsparti. I den har bland annat hittats två gravgömmor med bränt ben, några fragment keramik och en stor del flinta i en bergsskreva. Undersökningen i fält är i dagsläget slutfört och vi ska skicka prover på analys, där särskilt intressant är om riter kopplade till stensättningen kan ses och förstås.

Gravfältet, Raä Björlanda 592, är ett registrerat flatmarksgravfält med dateringar från förromersk järnålder. Platsen har tidigare förundersökts då bland annat en urnebrandgrav togs in, vi har sedan dess hittat ytterligare  sex gravar på platsen. Andra typer av arkeologiska spår, exempelvis kokgropar, gropar och stolphål har också hittats på platsen, dessa behöver nödvändigtvis inte ha med gravfältet att göra, utan kan eventuellt knytas an till den närliggande ”Röra boplatsen” (som undersöktes på 1960-talet, beläget under nuvarande Sörredsvägen) som bland annat är daterad till bronsåldern. Undersökningen i fält av gravfältsområdet är nu avklarad.

Boplatsområdet, Raä Björlanda 593, har flera brukningsfaser, från senneolitikum till järnåldern. Hundratals anläggningar har hittats och undersökts, som vittnar om att minst ett stolpbyggt hus har funnits här. Andra typer av anläggningar är härdar, kokgropar och gropar. Undersökningen i fält av boplatsområdet är nu avslutad.

Skivyxeboplatsen, L2019:6259, är en nyupptäckt Hensbacka boplats från mesolitikum. Fornlämningen ligger i nära anslutning till de tre ovannämnda fornlämningarna. Undersökningen av boplatsen pågår fortfarande, där bland annat kärnor, avslag, pilspets och en skivyxa har påträffats.