På uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län utförde Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ under sommaren 2016 en inventering av stinkpadda. Syftet med inventeringen var att bedöma stinkpaddans populationsstorlek på öar utmed den bohuslänska kusten och i Göteborgs skärgård. Stinkpadda (eller strandpadda som den också kallas) är en hotad art som har sin starkaste förekomst i landet i Västra Götalands län. Inventeringen är en del av den biogeografiska uppföljningen av groddjur och utgör en viktig del i arbetet med att genomföra åtgärdsprogrammet för strandpadda och att genomföra miljömålen Hav i balans samt Ett rikt växt- och djurliv.
Stinkpaddan/strandpaddan (Epidalea calamita, tidigare Bufo calamita) är en av Sveriges tre paddarter. Arten har traditionellt kallats stinkpadda på västkusten medan strandpadda har varit den vanligaste benämningen i Skåne och Blekinge. I detta projekt som berör utbredningen av stinkpaddan i Göteborg och Bohuslän har vi valt att benämna arten med det lokala namnet, stinkpadda, då det är namnet som använts i tidigare års inventeringar. Stinkpaddan är upptagen i den svenska rödlistan där den är klassad som sårbar (VU). Arten är också införd i bilaga 4 till EU:s art- och habitatdirektiv. Arter i bilaga 4 ska åtnjuta strikt skydd under hela sin livscykel. Det har upprättats ett åtgärdsprogram för arten.
Stinkpaddans totala utbredning sträcker sig från Portugal och Spanien till Baltikum. Arten finns i Sverige längs med kusten från Blekinge i öst till Smögen i väst. Den är funnen med säkerhet i fyra län i Sverige; i Västra Götaland, Halland, Skåne och Blekinge. Det finns även osäkra fynd från den sydliga delen av Kalmar län. I Skåne finns ett fåtal inlandspopulationer. Den svenska populationen uppskattas till cirka 35 000 vuxna individer, varav nästan 33 000 finns i Västra Götaland. Stinkpaddorna i Västra Götaland är fördelade på cirka 60 populationer/lokaler. Arten är främst knuten till öppna och torra landmiljöer med låg vegetation på sandig eller klippig mark. Stinkpaddans lekmiljöer är små, grunda och temporära vatten där konkurrensen från andra groddjur är lägre och rovdjurstätheten mindre.
Under inventeringen av stinkpadda längs Bohuskusten 2016 besöktes 25 öar. Utav dessa besöktes nio stycken öar (så kallade bas-öar) vid två tillfällen. Vid första inventeringstillfället inventerades bas-öarna dels med avseende på spelande hanar och övriga adulter och dels på antal lämpliga hällkar samt förekomst av yngel och äggsträngar i dessa. Vid andra tillfället inventerades endast förekomst av yngel och äggsträngar. Övriga 16 öar (så kallade satellitöar) inventerades endast vid ett tillfälle på antal lämpliga hällkar samt förekomst av yngel och äggsträngar i dessa.
Inventering av hällkar på Måseskär.